Var för några dagar sedan hos sjukgymnasten, eftersom läkaren sist sa att jag inte behöver träffa en läkare mer utan gav mig fritt språng och behöver nu endast gå till en PT.

Jag är nu 12 veckor efter operation. Sjukgymnasten slängde min ortos åt helvete rentutsagt. Jag är väldigt stark i höften och i benet rent generellt, men just vadmuskeln och muskler runt knät är ganska svaga och mitt ben svajar ganska lätt när jag står upp, spagetti ben. I alla fall nu har jag klartecken att lägga hela min vikt delat på båda benen så jag får gå mer och mer med kryckor, fuskar med rullator hemma för den har en korg så jag kan frakta saker. 

Det dryga är väl att jag är rädd att ramla, vilket är nära flera gånger.. PT ville inte se min rullstol nästa gång, så på 1 och en halv vecka ska jag övervinna en jävla massa. 

Det besvärliga är väl att få knät att böja sig i 90 grader, eftersom det spänner och går trögt, i vissa fall ont, speciellt när man ifrån ca 90 graders flex ska sträcka ut benet uppåt så det blir helt rakt och sedan ned igen i böjd position, gör ont som balle.. helvete så ont det gör..

Jag kan nu sova utan någon strumpa als runt benet, vilket känns lite ostabilt även om man ligger still, men sanning är jag är en sån som rör mig mycket när jag sover.. så med andra ord sover jag inte helt hundra, måste alltid halvsätta mig upp för att vrida på mig eftersom jag inte har tillräckligt mycket kraft i benet, det går dock enklare med min strumpa encridibrace som jag visade i förra avsnittet. Men ibland vill man faktiskt vädra lite om ni förstår vad jag menar?

Som det ser ut nu så ska jag börja jobba om två veckor, alltså vad är det 65%, gå i fem timmar varje dag från dörr till dörr och knacka på.. känns lite konstigt.

Mina kompanjoner från usa som har denna skada är sjukskrivna minst 4 månader, jag fick bara 3 månader, hade man haft ett kontorsjobb hade jag kunnat börja redan nu.

Jag förstår egentligen inte varför det ska behöva gå så jävla fort, varför är det så bråttom, jag märker ju att jag sakta men säkert får tillbaka min flex och styrka, men förstår inte varför det ska läggas så mycket press på en.. känns som man bara ska åka fram och tillbaka till det där jävla sjukhuset.. har massa kvitton som ska skickas in så jag får tillbaka pengar.. men orkar inte för vet att om en vecka drygt får jag några kvitton till, kan vänta tills då, blä. och sen har man massa kvitton överallt.

orkar inte.

skiter egentligen i om den där sjukgymnasten var min brorsas, de ska sluta stressa.. önskar alla andra kunde bryta sin tibia så ska jag sitte där och ba, ja visst är det svårt, trodde du det var lätt eller.

Bitterkärringen loggar nu ut. haré