Mitt andra återbesök skedde efter 5 veckor alltså två veckor efter att de tog bort mitt gips. Då skulle min ortos öppnas upp ytterligare.

Jag hade fått en kallelse där jag först skulle få träffa en läkare och därefter en sjukgymnast.

Läkaren skulle jag träffa kl 14.20 och sjukgymnasten kl 15.00 Vi kom en halvtimme tidigare, jag hade min pappa med mig.

Vi väntade och väntade, klockan blev kvart i tre och jag frågade om jag nu inte skulle missa tiden med sjukgymnasten, då gick det fort och så kom jag in till en läkare.

Som sa, att jag minsann inte skulle träffa någon läkare förns efter det gått 8 veckor, det hade ju endast gått 5 veckor nu så han skickade upp mig till sjukgymnasten och ni kan ju förstå vad drygt det är att sitta och vänta i evigheter, då har man tagit sig dit, krånglat in i taxi och sen ut ur taxi, och sen sitta i en halvtaskig rullstol och bara sitta å glo, man får ganska ont i röven kan jag lova och ryggen var inte så nöjd den heller när vi väl fick träffa sjukgymnasten.

Det började med att vi kom in i rummet och pappa bar kryckorna så han sa bara snällt jag ställer dom här så länge.

- VARFÖR DET????!!!! skrek sjukgymnasten hon ska väl använda dom idag??????

"han menade bara tills vi behövde dom igen... gud jag orkar inte med såna jävla surkärringar, mitt tålamod var inte på topp på grund av alll väntetid och dåliga information/kommunikation de har på sjukhuset. "

"Happ!"

- Ja men då kan du sätta dig på britsen, 

man sätter sig på britsen.

- Ja men då kan du ta av dig byxorna.

"Jaha men då måste jag ju ställa mig upp, hur ska jag kunna dra av dom annars, hon blir sur och tycker det är onödigt.."

- Ja då ska vi ta av ortosen.

"Den tas av och nu vill hon jag ska sätta mig så benen dinglar ner...

HJÄLP!

Vadå ska jag bara låta benet dingla i luften, är inte det farligt säger jag?"

- Nej.

"Jaha tänker jag okey. Benen dinglar, mitt onda ben gör ont. Jag vill inte det här. 

Hon tar tag i benet och böjer det med illfart.. swosh... AJ... 

Det gjorde ont, väldigt ont. "

- Ja men vi måste ju se hur mycket du kan böja på benet så vi vet hur mycket vi ska öppna upp ortosen.

"Men jag trodde vi skulle öppna den en förbestämd grad som man brukar ställa in efter 5 veckor och sen får knät anpassas efter det tills nästa besök? Men nej inte enligt denna sjukgymnast."

"Hon valde att gå från 0.30 till 0.60 efter en hel del slitande."

"Vi spänner på ortosen igen och ska göra lite övningar.

Jag får en mjuk halvstor rulle på kanske tio centimer i diameter att lägga under knät med jag ligger på britsen. Jag ska nu lyfta hälen från britsen och använda mina lårmuskler och dra knäskålen uppåt, ni vet hur det fungerar, testa själva hemma, rulla en handduk och sätt er på golvet och testa."

"Det gjorde också jävligt ont och det gick jätte dåligt men hon skrek bara att,"

- hon gjort det här i 17 år och du trodde väl inte att det skulle vara skönt? Det gör ont, och det kommer göra ondare.

"Men fan vad positiv hon var då, har du själv haft den här skadan sa jag, då skulle du veta hur det känns, men det gör du inte sa jag. "

Kom inte här och snacka om den där jävla smärtmätningen mellan 1-10 och att min smärta är en femma och det är en acceptabel smärta för alla människor..

BULLSHIT!!!

Jag brast ihop och började gråta när hon fortsatte dra i mitt knä för den här galna tanten fattade ju inte att det gjorde ont även fast jag sa till.

Hur skulle hon kunna det då? Hur fan ska någon anna jävel fatta hur fan det känns hos en annan människa? Det går inte!

Man får väl lyssna på vad människan framför dig säger. Säger jag att det gör ont så är det mer mot en 8.a och jag klarar inte mer!

Jag fattar att det kommer pesoner dit som kanske är lite mesigare än andra och försöker komma undan lite smärta när det egentligen inte gör ont och säger det gör så jävla ont bara för att slippa få lite ont?? Eller, det måste ju vara vanligt? Hon måste ju trott jag var en sån..

Men nej! Det gjorde fan fittjävla ont!

Och det enda jag lärde mig var att hon vill jag aldrig mer se i mitt liv, hur bra hon än är.. Man blir fan inte sur på en patient sådär, man beter sig inte på så vis mot en annan människa, okej om hon var hård, men hennes attityd och kommentarer därefter..

FYFAN, alltså nästa gång om någon är sådär, jag tar tag i kryckjäveln och säger ska du skälla ut mig för att jag har ont eller vad fan det handlar om, ska du bete dig med den där jävla attityden så kommer du inte kunna hjälpa mig må bättre eller få mig gå bra igen. 

Ska du va sådär då går jag härifrån.

Det värsta med sjukhus och andra ställen är att man oftast bara blir lamslagen att det finns sådana där människor, elaka, utan empati, bara kör kör kör men inte lyssnar, och man sitter själv bara och tar emot allt som en jävla TÖNT.

Man måste fan grow some balls förhelvete.

Ta action över era liv oavsett, men fan sitt inte och bara ta emot en jävla massa skit! Det tänker fan inte jag göra, FRÅN NÅGON JÄVEL!!

Sen skulle jag ta på mig ena byxbenet igen, hade ju tagit av byxan på det onda benet och skon och andra benet hade byxan kvar och ja onda benet kan ändå inte böja mer än 0.60 så bad om hjälp att få på mig byxan och hon sa att varken hon eller pappa fick hjälpa henne för nu ska jag ju klara mig själv..

JO, fast vem fan tar på sig byxan på fel ben först AVSIKTLIGT DÅ? Va? Fanns ju inte en chans i lingonskogen att den skulle gå på, men satan vad envis hon var, men jag var envisast så pilutta henne. Antar att verkligheten kom ikapp henne tillslut.

Ja jag kom hem sen och vilade i säkert en vecka...

Skräpknä!

PS. Sorry för svordomar och sådant! Men thats life just nu! Eller ifall jag sårat någon.