Under de tre veckor som jag var hemma med gipset så hade jag ont hela nätterna, foten svällde upp och det blev antagligen för trångt runt gipset nere vid foten. Det brändes och brändes, kändes som foten brann fan hela tiden.

Efter tre veckor kom jag på återbesöket, gipset togs bort. Fyfan så jag skakat av rädsla för det jävla återbesöket. Rädd för benet ska göra ont efter gipset tas bort, om det gör ont att ta bort gipset, och till sist det värsta. Ta bort stygnen!

Det använder en gipssåg för att såga loss gipset, det lät hur högt som helst och var riktigt läskigt. Benet var svullet, och när han lyfte ur benet ur gipset så greps jag av panik, det kändes som jag inte hade några ben kvar i benet, som ett gele ben som bara dinglade där och vobblade. Jag började må illa och vågade inte titta när han tog bort förbandet som ligger närmast såret. Han gav mig andrum den snälle gipsteknikern.

En kvart senare dök han upp igen då hade jag lugnat ned mig, nu var jag en människa igen sa han. Haha som sagt han var en skön snubbe.

Han hade ett speciellt verktyg för surturtagning och började dra loss stiften som satt runt såret. Det var inte skönt.

Gjorde ondast runt knät, det var cirka 26 stygn som skulle bort, det blödde lite men han satte dit lite kirurg tejp.

Sen kom en tjej och satte på en genurange ortos, en slags skena i plast med massa kartborrband den låser man så knät sakta ska kunna töjas ut igen och kunna böjas, eftersom alla mjukdelar i benet för tillfället är vana vid att vara korta och raka, har haft benet rakt i gipset. Låsningen tror jag stod på 0,30 grader.

Den såg ut såhär.

Sjukgymnasten gav mig några övningar, 

gastrampning,

vicka på tårna och röra på foten upp och ned. 

Dra i knät fram och tillbaka för att öva böja det och lite andra övningar.

När jag kom hem så kändes det väldigt annorlunda och en vecka senare vågade jag duscha utan plastpåse, det var läskigt och från och med denna dag började jag fjälla hud på hela benet och de luktade inte så gott.