Idag har det alltså gått 2 månader sedan jag drattade in i asfalten med mitt knä!

Det har gått både fort och långsamt på en och samma gång.

Jag var först på röntgen, det räckte med två bilder för det blev bra på en gång.

Hos läkaren fick jag veta att jag läkt helt, mina tre sprickor syntes inte och han blev glatt överraskad. Speciellt när han läste i journalen att det var han som lagade mitt ben, 

- Jag har ju bara sett ditt ben, inte ditt ansikte. Haha

Ja han blev väldigt engagerad och sa

- ta av ortosen, vill se såret!

Det var väldigt slätt och fint, han blev nog lite stöddig, men glad :D

Jag skickades upp till sjukgymnasten, fick ett glatt bemötande och en väldigt varm känsla. Hon var också min storebrors gamla sjukgymnast så det kändes bara bra.

Hon gjorde mjuka stillsamma övningar och stretchningar, det gick väldigt bra.

Vi öppnade ortosen till 0.90, från att tidigare haft 0.60 och innan dess 0.30

Jag fick lära mig markeringsgå och lägga 10 kg tyngd på steget, vi kollade med en våg så jag vet ungefär hur det ska kännas.

Sen mätte vi också hur många centimeter muskler som försvunnit, alltså helt sjukt 6,5 cm.. typ halva mitt lår!

Fick använda kryckor och öva, om drygt två veckor ska jag dit igen och ta av mig ortosen för gott!

och sen får vi se hur det går då. 

Har i alla fall beställt en värmande knästrumpa att ha när ortosen ska av.

Den heter encredibrace: Klicka på bilden för att komma till produkten.