En bra sak som hänt är att jag hittat en grupp på facebook som heter "Tibia Plateau Fracture" Det är vad min skada heter på engelska, och på wikipedia står det att det finns 8? olika inriktningar eller typer av tibiaskada.

Beroende på om man skadat eller inte skadat menisken, eller om man har mycket splitter i knät, eller skadade mjukdelar eller ej, osv. Men i princip är det samma skada och liknande återhämtning och rehabilitering.

I denna grupp finns det drygt 1.000 personer som alla har, eller har haft denna skadan. Det diskuteras hej vilt om gipsning, operationer, träningsövningar, smärta, mentala svårigheter och avskärmning från släkt och vänner som inte vet hur man ska behandla en skadad person eller personer som inte vill veta av en. Kanske till och med personer som aldrig förut hörde av sig och nu när man själv är sjuk och inte kan höra av sig till eller besöka folk så blir det tyst.

Det är riktigt trevligt att veta att man inte är ensam om detta, att det finns personer som är nästan exakt i samma utvecklingsvecka som jag just nu.

Vissa har återhämtat sig sämre än andra, men det finns såklart praktexempel och det är det som är inspirerande. Men minst ett år tar det allt innan man kan klassas som självständig.

Jag har märkt det själv och har läst att andra har dålig självkänsla när det gäller att göra saker, till exempel köra motorcykel igen eller cykla igen, gå på stan osv, för man är rädd att någon ska gå in i en och så tappar man balansen och skadar benet (som håller på att läka). Det är jätte farligt, och jag själv är rädd hela tiden att min hund eller fästman ska gå in i mig eller liknande, vilket har hänt flera gånger. 

Någon där nämnde också att detta inte är något man önskar sin värsta fiende ens en gång.

Tro mig, det är sant.

Men har du fått den här skadan, tveka inte att höra av dig eller gå med i gruppen, vi pratar engelska för vi är människor från hela jordklotet där, men de är alla så snälla och positiva. 

Feels just like home!

Så här ser mitt ben ut idag,

Dålig bild, men det får duga.

Hatar min ortos, hade varit så skönare med denna;

Den är mycket mindre och inte lika bullig.

Här har jag hittat muskeln i låret som gör att jag kan dra upp knäskålen och kunna lyfta benet.

Här har jag gjort samma sak fast att lyfta benet rakt upp utan hjälpmedel. Tja, musik då. Det hjälper ganska mycket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Var för några dagar sedan hos sjukgymnasten, eftersom läkaren sist sa att jag inte behöver träffa en läkare mer utan gav mig fritt språng och behöver nu endast gå till en PT.   Jag är nu 12 veckor efter operation. Sjukgymnasten slängde min ortos ...

Idag har det alltså gått 2 månader sedan jag drattade in i asfalten med mitt knä! Det har gått både fort och långsamt på en och samma gång.   Jag var först på röntgen, det räckte med två bilder för det blev bra på en gång. Hos läkaren fick ja...

Tänkte dela med mig av lite bilder.     Tror jag hade säkert sex eller sju sådana här nålar i armarna de första dagarna, men de kloggade igen och täpptes till, kommer inte ihåg vad det heter, men det heter något speciellt.   Dett var min ...

Sist var jag på återbesök för 5.e veckan efter operation. Om en vecka ska jag dit efter att det gått 8 veckor efter operation. Då är det nämligen dags att göra första röntgen efter operationen, och då ska jag också få en utvärdering av en läkare och ...

Mitt andra återbesök skedde efter 5 veckor alltså två veckor efter att de tog bort mitt gips. Då skulle min ortos öppnas upp ytterligare.   Jag hade fått en kallelse där jag först skulle få träffa en läkare och därefter en sjukgymnast. Läkaren ...